Tumbasartros – orsaker, symptom och behandling

Våra händer innehåller många leder, som var och en är täckta med ett skikt av brosk. Detta brosk fungerar som en slags glidyta för ledytorna, och har även en stötdämpande funktion. Tumbasartros, eller helt enkelt tumartros, innebär att brosket slits och tunnas ut i tumbasen, den led där tummen möter handleden.

Tumbasartros är en ganska vanlig åkomma, och även om det främst drabbar kvinnor över 55 år, så förekommer det i olika åldrar hos både män och kvinnor.

Vad är orsaken bakom tumbasartros?

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar tumartros. Man diskuterar flera olika tänkbara orsaker, men de flesta är ändå överens om att det många gånger handlar om ett naturligt förlopp i kroppen.

I takt med att vi blir äldre åldras också kroppens vävnader, och det här gäller även för brosket i lederna. Lagret av brosk luckras upp och blir tunnare, i vissa fall försvinner det helt. Detta är något som är helt naturligt, och sker hos oss alla, om än i större eller mindre omfattning.

Andra orsaker som diskuteras i samband med tumbasartros är

• Skador på ledbrosket
• Infektioner i handen
• Tungt arbete
• Tidigare utförda operationer
• Reumatiska åkommor
• Rökning
• Övervikt
• Medfödda missbildningar i handen
• Ärftlighet
• Hög ålder

Trots att man på många håll menar att det finns kopplingar mellan tumbasartros och vissa yrken, så har inga sådana samband kunnat bevisas.

Symptom vid tumbasartros

Som all artros kommer tumbasartros smygande, och besvären uppstår successivt. De ökar ofta med tiden men kan ibland upphöra eller klinga av för en period.

• Smärtor i tumbasen, intill handleden, är i regel det första tecknet på tumbasartros. Det kan göra ont att föra tummen mot handflatan. Likaså kan det medföra smärtor att öppna upp ”pincettgreppet” igen.
• Ömhet över handleden och tumleden är vanligt. Ofta ser man också en viss svullnad i området.
• Svidande smärta vid aktiviteter som att skriva, sticka och virka.
• Med tiden uppkommer vilovärk i leden. Det gör ont efter en aktivitet, men vila brukar i regel göra att symptomen lindras. Hos många med artros blir inte besvären svårare än så.
• För andra förvärras symptomen. Plötsliga hugg av smärta kan göra att man tappar saker.
• Smärtor under vila, även nattetid.
• Smärtor vid passiva rörelser i tumleden.
• Krepitationer kan förekomma i tumleden. Det vill säga att man känner eller hör ett knastrande i lederna.
• En känsla av ostabilitet i leden.
• I allvarligare fall av artros kan felställningar uppstå, och tummen kan bli intryckt mot handflatan.

Diagnos

Oftast är det ganska enkelt att fastställa diagnosen vid en klinisk kundersökning. De tydligaste kliniska tecknen är svullnad, instabilitet, utseendeförändringar i leden, ömhet och minskad rörelseförmåga i tumleden. Vid ett så kallat ”grinding test” (en malande rörelse av tummen) uppstår smärta och knastrande ljud.

Vanligen utför man också en röntgenundersökning för att bekräfta diagnosen.

Behandling

I första hand försöker man undvika kirurgiska ingrepp, och tar till operation bara om andra, konservativa, behandlingsmetoder inte hjälper.

Ett led i behandlingen är information till den som drabbats, där du får veta mer om sjukdomen, och diskuterar hur man kan göra för att inte belasta tumleden i onödan. Här ingår information om arbetsställningar och arbetsteknik som sparar lederna.

För att avlasta tumbasen kan man ha mycket hjälp av en tumbasortos, det vill säga ett slags stödjande skydd över tummen och handleden. Skyddet ger effektiv avlastning av tumgreppet, medan du fortfarande har en bra rörlighet i själva handleden.

Har man svåra smärtor kan man prova med inflammationshämmande läkemedel. I vissa fall är kortisonbehandling aktuellt. Injektionen ger smärtlindring i några månader, och vid behov kan man upprepa behandlingen tre till fyra gånger per år.

Operation

Om de konservativa behandlingarna inte hjälper, finns det möjlighet att operera tumbasartros. Vilovärk och belastningssmärta brukar vara en indikation på att man till slut väljer att operera. Syftet med en operation är i första hand att lindra smärtan och på så sätt hjälpa den drabbade att få tillbaka styrkan i handen. Dock är det ovanligt att man får tillbaka full styrka i tummen.

En metod är att man ersätter den skadade vävnaden med senor från den egna tummen eller handleden. Man kan också operera bort tumbasbenet utan senplastik, vilket gör att man behåller rörligheten i leden – men förlorar lite av styrkan i tumgreppet.

Andra gånger väljer man att sätta in en protes i leden. Det har dock varit svårt att få till riktigt tillfredsställande resultat med hjälp av proteser.

Ett tredje alternativ är att steloperera leden. Det begränsar rörligheten en aning, men du behåller kraften i tumgreppet.

Operation av tumbasartros sker under narkos eller med bedövning av armen. Handloven och tummen gipsas och i regel byter man gips efter ett par veckor, då man samtidigt tar bort stygnen. Det nya gipset bärs sedan i fyra till sex veckor – alternativt får man ett tumskydd istället för gips under den här perioden. Annars brukar man få bära en ortos i någon månad efter det att gipset tagits av. Rehabilitering hos sjukgymnast kan påbörjas ca sex till åtta veckor efter operationen.

Efterföljande sjukskrivning varierar beroende på vilken typ av arbete du har, men det handlar oftast om två till fyra månader.

I de flesta fall blir man av med vilovärken efter en operation. Men ungefär 10–20% blir inte helt återställda.

Vad kan jag göra själv?

På egen hand är det inte så mycket man kan göra, annat än att i största möjliga mån undvika ensidig belastning av tumbasleden. Antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin kan lindra symptomen. Om du har ett arbete där händerna utsätts för stora påfrestningar kanske det kan vara svårt att återgå till det jobbet.

Samtidigt som det är viktigt att inte överbelasta tummen ska man heller inte låta bli att belasta den alls. Det anses nämligen öka risken för artros, så i förebyggande syfte är det bra med regelbunden träning – vilket självklart gäller för resten av kroppen också.